Det var en gång en tjej, hon var 15 år hade ätstörningar och var träningsnarkoman. Hon var vältränad och "fit". Men hon mådde skit.
Idag är den tjejen 32 år , två barnsmor. Lycklig och tillfreds med sitt liv men missnöjd med kroppen hon fått på köpet. En gång kroppsfixerad alltid kroppsfixerad? Eller? En omöjlig jakt på ett korkat ideal? Jag bryr mig inte hur människor omkring mig ser på mig. Jag vill bara må bra och leva ett sunt liv och se mina barn växa upp.
Det är väl motivation nog kan man tycka?
Dagsläget:
Mycket skräpmat, ingen träning, godis och sötsaker. Pinsamt.
Jag har provat alla dieter i världen och insett att jag är en antingen eller personlighet, jag kan alltså inte ha en sund relation till mat där jag tar en godis eller en kaka ibland. Antingen fikar jag titt som tätt eller inte alls.
Tränat regelbundet har jag inte gjort på 2 år, mest sporadiskt.
Allt måste ändras. tänkte skriva om min resa här på bloggen. Som vi sa back in the days " No Pain No Gain - Bodybuilders Do It Til It Hurts"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar