Mellanperiod

Jag mår bra nu, trivs med mig själv och är lycklig i mitt liv.
Skulle trots detta vilja minska 5 kg , men det är ju dessa sista kilon som alltid är svårast. Känns som att när man är nära så slappar man till och är inte alls lika noggrann med maten som man borde.
Mentalt? Ja antagligen, men varför?
Är man rädd för sitt "nya" jag, behöver människan ett mål att jaga - man är ju aldrig nöjd.
Vill man verkligen till 100% när man inte fullföljer utan slutar när man nästan är vid målet? Kanske är det här KBT- kommer in? Kognitiv Beteende Terapi. Fokusera på den mentala biten, var är jag nu? Var vill jag nå? Varför? Lära sig känna igen tecknen då man börjar slira och ta tag i det då! Inte efter att man ätit en pollypåse. Då är det ju lixom försent.

Mellan period- Ja jag befinner mig en sorts mellanperiod där jag egentligen mår bra men slarvar med maten, det blir skräpmat minst 1 gång i veckan. Jag får inte ångest efter att ätit men jag kan känna att det är så onödigt.

Men jag känner att inspirationen för träning börjar återvända. längtar till mitt gym. Sen ska bara livspusslet lösas , hitta tiden för mina träningspass igen.

Ridningen vet jag faktiskt inte hur jag gör med, just nu känns det som att jag vill fortsätta men att åka 10 mil enkel väg för att rida en gång i veckan? Jag vet inte, kanske lägger det på is.

Den beryktade frukosten

Ja att frukosten är dagens viktigaste mål är ju en gammal sanning, ändå är det så lätt att fuska med den, varför? Tänker mig att naturligtvis vill man ju ha bästa möjliga start på dagen och att sabba det genom att trycka i sig snabba kolhydrater det första man gör det är ju osmart.
Min frukost imorse bestod av ett kokt ägg och fiberhavregrynsgröt och det anser jag vara en bra frukost. Inget onödigt bröd.
Mitt vatten projekt går bra, får springa på toa lite oftare bara. :)
Har börjat se fram emot hösten då alla träningar drar igång igen, spinningen framför allt! Köper nog ett gymkort på mitt "gamla" gym, testade ett annat under våren men trivdes inte alls där vilket ju gjorde att träningen oxå uteblev.
Fick mens igår så då blev det en påse polly, det var gott en stund sen mådde jag mest illa. Varför fortsätter man då äta när det inte ens är gott? Jag vet inte. Meddela mig gärna om ni har ett bra svar.

Vatten

Istället för att göra som jag brukar, dvs gå från 0-100 och därefter öka så tänkte jag mjukstarta den här gången, jag har ju inte bråttom och det är ju ändå resultatet som räknas.
Vägde mig imorse- hade gått upp 1 kg sen förra veckan detta beror endast på allt bröd jag ätit under veckan.
Så nu tänkte jag som så att jag startar med att få in vattnet i mitt liv igen, 2 liter ska hinkas dagligen. Nemas Problemas.
Frukosten är oxå i fokus, den måste bli bättre. Imorse bestod den av en "hälsoyoghurt" som jag inte minns namnet på, låglaktos variant. God. Och en kopp Kusmi the. Gott!
Träningen ligger jag lågt med den här veckan, inga krav. Jag fokuserar på vätska,kosten och minskar lite på mitt enorma koffein intag istället.
Tankemönstret ska ändras. Kognitiv Beteende Terapi, lär känna Dina tankemönster och hantera dem därifrån. :) Man kan ju inte göra något åt problemet förrän problemet är identifierat. :)

Då har man alltså bestämt sig.

Det var en gång en tjej, hon var 15 år hade ätstörningar och var träningsnarkoman. Hon var vältränad och "fit". Men hon mådde skit.
Idag är den tjejen 32 år , två barnsmor. Lycklig och tillfreds med sitt liv men missnöjd med kroppen hon fått på köpet. En gång kroppsfixerad alltid kroppsfixerad? Eller? En omöjlig jakt på ett korkat ideal? Jag bryr mig inte hur människor omkring mig ser på mig. Jag vill bara må bra och leva ett sunt liv och se mina barn växa upp.
Det är väl motivation nog kan man tycka?
Dagsläget:
Mycket skräpmat, ingen träning, godis och sötsaker. Pinsamt.
Jag har provat alla dieter i världen och insett att jag är en antingen eller personlighet, jag kan alltså inte ha en sund relation till mat där jag tar en godis eller en kaka ibland. Antingen fikar jag titt som tätt eller inte alls.
Tränat regelbundet har jag inte gjort på 2 år, mest sporadiskt.
Allt måste ändras. tänkte skriva om min resa här på bloggen. Som vi sa back in the days " No Pain No Gain - Bodybuilders Do It Til It Hurts"